Att resa ensam

Bortsett från Arnold så har jag under en längre tid levt ensam. Jag har vant mig vid att vara själv och vid mitt eget sällskap. Idag gör Arnold väldigt mycket för mig, han får mig att känna mig älskad och mindre ensam. Även fast jag trivs bra i mitt eget sällskap, kan det självklart bli ensamt ibland. Och då känner jag mig riktigt ensam. Dagarna går långsamt och jag fyller egentligen ingen funktion. Jag sitter mest och häckar hemma, helt ensam (ja, bortsett från Arnold då).

Och det är också det här som har skrämt mig när det kommer till att resa själv.

Jag har inte velat vara den där gubben som sitter själv och äter middag ensam på en restaurang om kvällen.

Jag vill inte vara den som sitter ensam på ett café och läser en bok, för att försöka se mindre ensam ut.

Jag vill inte vara ensam i ett främmande land.

Men trots alla mina rädslor, bestämde jag mig för att boka en resa till Bryssel. Jag bokade flygbiljett och hotell snabbt för att jag inte skulle ångra mig. Och jag är väldigt glad att jag kom iväg.

Jag kan verkligen rekommendera er att åka iväg på en resa ensam. Man går miste om så mycket om man ska vara rädd och vad spelar det egentligen för roll hur någon uppfattar mig? Jag får väl se ut som den ensammaste gubben i världen när jag sitter där på restaurangen helt själv, för jag kommer att fortsätta resa. Den stora frågan är bara vart det blir härnäst.